Det här året har nog inte blivit som någon tänkt sig...
Efter att ha suttit i hemma i cirka tre månader så är jag inne på andra veckan tillbaka på jobbet nu. För det var ju en dag, där i tidig vår, när min skola beslöt sig för att stänga. Så vi har alltså haft studier hemifrån, med Zoom-föreläsningar och helt fadderillan. Det har gått över förväntan men tyvärr har ju en del av utbildningen fallit bort. Till exempel skulle vi lärt oss ny utrustning men i stället fick våra mobiltelefoner duga.
Jag kom snabbt till insikten att ett hemmaliv inte är något för mig.. jag hade varit en katastrof dålig hemmafru. Trots att jag är en väldigt introvert person så hade jag inte klarat av att gå hemma mycket längre till. Det är inte det att jag känner att jag måste umgås och prata med massa människor varje dag, men att bara få omge sig av liv och rörelse gör stor skillnad. Varannan vecka sa min mamma att hon var imponerad att jag höll mig samma så pass bra ändå.. haha. Men de sista veckorna var verkligen inte roliga. Jag blev allt mer känslig och en överväldigande känsla av ensamhet blev allt starkare för varje dag. Jag ska nog skatta mig lycklig för att jag ändå har min sambo, annars hade jag nog blivit helt koko. Men jag tror han är lika glad, om inte ännu gladare, att jag har börjat jobba nu.
Så även om året och sommaren inte alls blivit som vi planerat så tror jag ändå på en väldigt fin sommar. Vi får ta vara på det som finns här hemma. Njuta av den fina naturen och vädret. Jag har lovat mig själv att umgås mer med vänner, ta spontana kvällsdopp, äta god mat och åka ut i skärgården minst en gång. Sen hoppas jag verkligen att jag kan få åka hem till familjen snart också, för det är nog det som har varit jobbigast.. att inte få träffa sina nära och kära på länge och på samma sätt.
På återseende..
Kommentera