Jag behövde en paus. Från livet och mina egna tankar. Så jag satte mig i bilen och följde med mina föräldrar hem till Blekinge. Till havet och lugnet.
Det var nog första gången jag verkligen inte ville tillbaka till Stockholm. Vissa personer finner ro i skogen, vissa i fjällen och jag finner ro vid havet. Där känner jag att jag kan andas och leva igen.
De första dagarna spenderade jag själv och med min familj. Det var välbehövligt. Sen kom min karl ner till midsommar, som vi firade med familj och vänner. Det är fint att ha ett paradis att fly till ibland.
När jag kom ner så var mammas pioner bara knoppar. Men för varje dag blev de bara större och större. Fint.
En dag åkte jag till Ronneby Brunnspark för att gå på loppis och fikade på Mandeltårtan.
Fyndade bland annat flera fina fickjournaler.
Vi åkte till gården och mamma satt på Ljugarbänken, som en ska.
Jag plockade fläder och gjorde egen flädersaft lagom till midsommar.
Sen kom min vackra karl ner. Vi åt räkmackor och drack öl i solen. För en liten stund drömde vi oss bort om att faktiskt flytta ner hit. Men den drömmen försvann när han insåg att man inte kunde köpa snus var som helst på midsommardagen. Det var ju skandal.
Midsommar kom och det var en fin dag i solen.
Avslutar med en bild på mig och min bror. Han är minsann inte en liten skit längre.
Sen åkte vi tillbaka till Stockholm och jag hann inte längre än till bussen vid flygplatsen innan jag längtade tillbaka. När sommaren kommer så brukar jag alltid känna mig instängd i storstaden. Att inte kunna gå ner till havet när man vill och kände den friska luften. Att vi inte ens har en balkong hjälper ju inte direkt heller. Vi får väl se vart jag och karln hamnar. Om mormor får bestämma så kommer jag flytta hem igen tids nog. Men för tillfället får hon nöja sig med att jag kommer hem igen om några veckor.
